Ett oväntat sjukhusbesök

Livet. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Men vi har alltid val och vi är inte ensamma.

sjukhusbesök
Efter flera dagar av extrema magsmärtor åkte jag förra veckan in till sjukhus för undersökning men blev hemskickad. Dagen efter svimmar jag två gången så min make ringer ambulans som direkt tar mig till sjukhuset. Redan i ambulansen får jag dropp och syrgas och väl på sjukhuset undersöks jag och de misstänker utomkvedshavandeskap med en ordentlig inre blödning då mitt blodvärde ligger lågt och sjunker. Till min besvikelse är operation nödvändigt, min förhoppning var att kroppen skulle klara av att ta hand om detta själv men blödningen var för stor. Läget var ganska kritiskt med 1l blod i magen och ett utomkvedeshavandeskap på en brusten äggledare.

Under tiden på sjukhuset blev det många frågor och diskussioner, jag är en frågvis patient som vill veta mina val för att kunna fatta informerade beslut (även i utsatta situationer). Vare sig det gällde måltider, mediciner eller ingrepp. På sjukhus går mycket på rutin och ibland sker fler interventioner än vad som behövs. Jag vill fatta beslut som ger hälsa idag och framöver, inte bara fokusera på just nu utan även det långsiktiga. Självklart är nuet det mest aktuella och högsta prioritet, men tankarna måste även vara framåt. Efter att ha förklarat min hälsofilosofi för läkare blev det lättare för båda att förstå varandra. Det hjälper enormt att ha en make med samma filosofi som hjälpte till med allt ifrån frågor, ge mig kramar, till att fixa mat!

Syftet med detta inlägget är att påminna om att vi alltid har val och hur viktigt det är att vi ifrågasätter och är tydliga med varför vi ifrågasätter, även i kritiska situationer. Likaså pratas det sällan om missfall, problem med graviditet eller fertilitet, trots att det är ganska vanligt tyvärr, bara efter att ha postat det som hände på social media har flertalet i omgivningen hört av sig med ”liknande” historier.  Det underlättar alltid att veta att man inte är ensam och att dela erfarenheter, hopp och förtvivlan med andra gör det lättare att bearbeta det som hänt.

Eftersom jag förlorade stora mängder blod och blodvärdet låg under 80 (ska helst ligga på 120) rekommenderades jag blodtransfusion, jag valde dock att vänta och ge kroppen lite tid och en chans att få återhämta sig och se hur kroppen svarar själv. Självklart var det inte ett lätt beslut att fatta när det står en läkare och säger att ”hade det varit jag själv så hade jag tagit blodet..” Men vi har kanske inte samma filosofi, jag litar på min kropp i första hand och det den är kapabel till och måste gå efter min instinkt. En blodtransfusion hade inneburit att jag snabbare kommit på fötter igen och det är en lättare väg att gå, men är det inte absolut nödvändigt vill jag inte föra in främmande ämnen i kroppen utan hellre ge kroppen en chans, så får vi se om det räcker. Så länge blodvärdet inte sjunker är det ingen livshotande fara. Hade det varit akut behov så hade jag självklart inte tvekat!

Istället fick jag järntabletter som maken hjälpte till med efterforskning på direkt; vad de innehåller, vilka de aktiva ämnena är, bieffekter, alternativ etc. Resultatet blev att jag skippade dem och valde att köpa ett mer naturligt alternativ av tillskott från riktig mat snarare än syntetiskt läkemedel med mängder av potentiella bieffekter.

När sköterskan kom in på morgonen med en järntablett och fil fick jag vänligt tacka nej till filen eftersom kalciumet i mejeriprodukten kan hämma upptaget av järn så det kändes ganska meningslöst att kombinera de båda. Tråkigt att det inte ingår mer kost och näringslära i sköterskors/läkares utbildning..!

För att hjälpa kroppen att bygga upp blodvärdet kom min hjälte kom istället med hemlagad leverpastej, rödbetsjuice, pumpafrön och annat som naturligt innehåller mycket järn! Äter man C-vitamin till så underlättar man upptaget. Utöver det har han haft med eteriska oljor så mitt rum har varit ett friskrum, i ett sjukhus=) Jag känner mig så tacksam att jag har en make som stöttar mig igenom detta på alla sätt och jag är självklart även tacksam för den fantastiska akuta sjukvård och operationsvård som vi har tillgång till när det krisar!

sjukhusbesök
IMG_20150810_083807

/Kristin

2 Responses to “Ett oväntat sjukhusbesök

  • Läser och ler! Narkossköterska. Du fixar 80 i blodvärde om du är frisk i övrigt. Jag hade inte gett dig blodtransfusion om jag inte var tvungen.
    När jag läste till syrra fick vi lära oss att mjölk hämmar upptaget av järn….. Troligen har ”din” syrra glömt det….. Eller inte kopplat ihop teori och praktik…. Tråkigt…. Fick med mig tänket från barnsben. Valde aldrig mjölk i skolan när det serverades blodkorv, haha! Har en klok mamma 🙂
    Hoppas du mår bättre! Kram / @hippiehelena på instagram 🙂

    • Hej Helena!

      Kul att höra dina tankar=) Tack för kommentarerna, alltid roligt! Jag mår mycket bättre, vilket är jätteskönt! Igår var första dagen som jag inte behövde sova under dagen så energin och kraften är verkligen på g=)

      Mvh Kristin

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *